Swedish Composer - Wilhelm Stenhammar

Not only was he very handsome - I have become quite obsessed with drawing his wonderful, aristocratic features (really, his mother was a countess) - but Wilhelm Stenhammar (1871 - 1927) is one of our greats, with many symphonies to choose from. He also composed for the theatre, wrote chamber music, choir works, and piano pieces.

I asked the husband for a "hitsong" by Stenhammar, but he couldn´t really name one. So I have listened through some of his repertoire on youtube and came up with this: Petter Mattei´s and the Swedish Radio Symphony Orchestra´s performance, conducted by Manfred Honeck, of "Ithaka", a poem by Oscar Levertin, set to music by Stenhammar in 1904.

It is particularly apt right now, since it was only a few weeks ago that Peter Mattei recieved an honorary doctorate at our local university. Yes, he is one or ours! When I moved to town, he was just starting out, and was known as the guy working for the local sewage cleaning company, who had one heck of a voice...

(on youtube by Канал пользователя aoidedioa)

Jag drömt som främling på en främmad strand (as a stranger on a strange shore I have dreamed)
Gud vet hur många år.                                   (God knows how many years)
Nu vill jag hem. Jag redan lagt från land,          (now I want to go home. I have already left the shore)
i silkesseglet stormen slår.                             (my silk sail flaps in the wind.)

Framåt mot obefarna vattendrag                     (towards unchartered waters)
förbi Herakles' stoder                                     (past the pillars of Heracles)
mot fjärran ö i blå arkipelag                             (towards a faraway island in a blue archipelago)
jag vridit skeppets roder.                                (I have turned my ship´s rudder.)

Där ligger solskenslyst i havets mitt                (there, lit by the sun in the middle of the sea)
mitt Ithaka, den ö,                                         (is Ithaka, my island)
där fruktträdsvalven evigt lysa vitt                     (where the fruit trees arch, ever white)
och dyningarna dö                                          (where the swell dies.)

i säven som en mattad aftonsång                    (In the rush, as a muted evensong)
från kärleksdomnad lyra,                                 (from a love numb lyre)
dit, vore färden än så hård och lång,                 (there, even if the journey is hard and long)
vill jag min farkost styra.                                 (I want to steer my vessel.)

Där stå det vita, marmorsvala hus,                   (there stands the white, marble cool house)
i vilket jag vill bo.                                            (in which I want to live)
Där silverpoppeln har det högtidssus,                (where the silver poplar sings to feast)
som hägnar med sin ro.                                  (enticing me to rest)

Ack, världens vägar, jag är trött på dem!            (oh, how tired I am of the world´s roads)
Jag hör det dunkla kravet                                  (I hear the vague demand)
mot längtans Ithaka, mitt hjärtats hem,              (fromthe Ithaka of my longing, the home of my heart)
min vita ö i havet.                                             (my white island in the sea)

På hemfärd stadd jag lyssnar så förstrött            (going home, I listen absent-mindedly)
på livets lust och larm                                        (to the noise and joy of life)
som på en man, som av en slump mig mött         (as at a man I have met by coincidence)
och håller fast min arm.                                     (who holds my arm)

I bröder, än jag går som en bland er,                   (you brothers, still I walk among you)
men ren mot slag som smekning                        (but numb to both slap and caress)
med avskedsstundens gåtfullhet jag ler.               (I smile the enigmatic smile of parting)
Jag har gjort upp min räkning.                             (I have settled my debts)

Blott starkare förnimmer jag var dag                    (I percieve stronger by the day)
den manande musik,                                         (the calling music)
som eko är av kvällens böljeslag                         (as echoes of the evening waves)
emot min hemös vik.                                         (towards my island´s bay)

Jag drömmer lutad över skeppets toft.                 (I dream, leaning on my ship´s thwart)
I skum delfiner skalkas,                                     (dolphins are playing in the waves)
än syns ej ön, men luftens mandeldoft                (the island is not yet sighted, but the scent of almonds)
förtäljer, att jag nalkas.                                       (tell me that I am near)

Så vill jag bära allt, vad än en man                       (so I want to carry all, that a man)
kan bära utav ve,                                                (can carry of woes)
ty ett jag vet, ej evigt räcka kan                            (because I know this: not forever can this)
mitt hjärtas odyssé.                                             (journey of my heart go on)

Min sorgs, min glädjes skiljemynt--allt glöms         (my grief, the token of my joy, is all forgotten)
som mull i mull begravet,                                     (as earth buried in earth)
när skeppet når sitt Ithaka, sin dröms                   (when the ship reaches its Ithaka, its dream´s)
vårvita ö i havet.                                                  (spring white island in the sea)

(my own quick&dirty translation)